Birgitta Gunnarsson

Låttexter

1. Fri med mina egna tankar

2. Nya vägar

3. Lyckans ögonblick

4. Ljusets skål

5. Lyckosparken

6. Snöstorm i december

7. Om jag får önska

8. Hjärtat visar vägen

9. Pärlorna

10. Med dig

11. Klockan är slagen

12. Vårvandring

13. I spegeln

14. Tankarna vandrar

15. Upp- och nerväder

16. Då springer jag

17. Som havet, oändligt

1. Fri med mina egna tankar
text och musik Birgitta Gunnarsson

Jag behöver dig inte det märker jag nu,
för du struntar i hur mitt liv ser ut.
Allting kretsar kring dig, vad bryr jag mig,
nu är vårt förhållande slut.

Jag vill va´ fri med mina egna tankar,
gå min väg och se vad livet bjuder mig.
Det finns så mycket att göra.

Jag har gått i ditt fotspår, men nu är det slut,
nu väljer jag min egen väg.
Så nu ger jag dig fri, du får leva ditt liv,
det är väl detta du vill?

Du får va´ fri med dina egna tankar,
gå din väg och se vad livet bjuder dig.
Det finns så mycket att göra.

Till slut jag förstod, detta var din metod
att vara på just detta sätt.
Du slapp att ta ansvar för känslan du hade.
För dig kanske det kändes rätt

Jag vill va´ fri med mina egna tankar,
gå min väg och se vad livet bjuder mig.
Det finns så mycket att göra.

—

2. Nya vägar
text och musik Birgitta Gunnarsson

Visst är det svårt när man är ledsen,
livet känns motigt och trist,
men jag vet att efter regnet kommer solen till sist.
Visst finns det saker jag kan göra,
prata med en vän,
det brukar kännas lättare igen.

Det kan leda till nya vägar, vill inte gå i samma spår,
ser mig runt, försöker finna i vilken riktning jag vill gå.
Jag har så många tankar, vart är det jag vill nå?
För att finna nya vägar ska jag sätta nya mål.

Visst känns det svårt när marken rämnar,
när ingenting är som förut.
Jag undrar hur min resa kommer att se ut.
Visst är det svårt att hitta vägen,
när jag inte har trampat den förr
men jag vet att någonstans här finns en dörr.

—

3. Lyckans ögonblick
text Inger Forsberg, musik Birgitta Gunnarsson

Helt plötsligt en gråmulen torsdag – en känsla av fröjd!
Jag blev utan alls någon orsak hjärtinnerligt nöjd:
En jublande sjungande aning om livslusten stark,
en levande, drivande maning från själskraftens mark.

Vad vill den? Varför denna lycka? Och varför just nu?
Så konstigt, idag, kan man tycka. Och varför just du?
Så fort kom den hit och försvann sen – ett ögonblicks ljus!
Att skänka mig glädje, det hann den, ett pirrande rus
- ett pirrande rus!

Kan lyckan då bubbla och susa en kort liten stund?
Ibland utan anledning rusa utan nå’t vett eller grund?
Och att den kan finnas därinne – en pyrande glöd,
som lysande bubblande minne då kan den ju inte va´ död?

Kittlande småbubblor susar som pärlande vin,
uppåt i ådrorna rusar livets melodi!

—

4. Ljusets skål
text Inger Forsberg, musik Birgitta Gunnarsson

Glasklar ljusblå kvällssky, rosa spegelbild,
talgoxsången vårny, luften plötsligt mild.
Kvällen klart försenad, natten är fördröjd,
längre dagen menad, solen väntar nöjd.

Vilar sig på bergskam, ser i vikens glas,
lockar månen: Kom fram, nu är vårkalas!
Ser du, vi har vunnit, vi ger jorden hopp,
ner i glaset runnit ljusets dryck – helt opp!

Så låt oss stå för ljuset och skänka i: Gutår!
Locka människorna ur husen och visa vad dom får.
Så skålar vi för våren och för att allt blir nytt,
välkomnar glädjetåren, som vi från suck förbytt!

—

5. Lyckosparken
text och musik Birgitta Gunnarsson

Vi går på stranden du och jag.
Solen värmer oss så bra.
Den värmen bär vi med oss varje dag.
In i höstens kalla stormar finns den kvar.

Känslan fyller hela mig.
Jag gömmer den i hjärtats bo.
Där får den gärna slå sig ner till ro.
Ja, där får den gärna slå sig ner till ro.

Har du känt längtan, kan du älska
med en känsla som är stark
och när du möter just den rätte,
får du livets lyckospark.

Inte visste jag att det var du,
som skulle komma till mig nu
och lysa upp min värld som aldrig förr
och knacka varsamt på mitt hjärtas dörr.

Om jag vetat det förut
skulle min undran tagit slut.
Men frågan fick sitt svar i alla fall.
Ja, frågan fick sitt svar i alla fall.

Den som längtat den kan älska
med en känsla som är stark
och när jag mötte just den rätte
fick jag livets lyckospark!

Ja, jag har längtat, längtat, längtat…

—

6. Snöstorm i december
text och musik Birgitta Gunnarsson

Året är nittonhundrafemtiofem.
Han tänker på att få komma hem.
Han står där på båten ensam och styr
medan snön omkring honom yr.
Av kustens konturer han inget ser.
Stormen viner, det snöar allt mer.
Det gnager i magen av oro stark.
Var kan han finna fast mark?

Det är snöstorm i december,
det är inte långt till jul.
Han tänker på dom kära,
han känner dom är nära.
I hans hjärta finns dom alltid.

Han seglar sin skuta hundrasjuttio ton,
ber Gud från sitt hjärta att det kom
ett under som tog bort all snö för en stund
och att havet var helt utan öar och grund.
Då helt plötsligt ett under sker,
flingorna slutar att vräka ner.
Stormen bedarrar han skönjer ett ljus.
Där är fyren och fyrvaktarens hus.

Det är snöstorm i december,
det är inte långt till jul.
Han tänker på dom kära,
han känner dom är nära.
I hans hjärta finns dom alltid.

Nu ser han hamnen i vinterskrud.
Kroppen känns varm och han tackar Gud,
för att snön och vinden plötsligt försvann,
så att han kunde ta sig i hamn.
Skutan förtöjs, han går med snabba kliv,
ringer hem, säger jag är vid liv.
Hon svarar: att du haft en helvetes natt
det har känts i min kropp, jag är alldeles matt!

Det var snöstorm i december,
det var inte långt till jul.
Han tänkte på dom kära,
han kände dom var nära.
I hans hjärta fanns dom alltid.

—

7. Om jag får önska
text och musik Birgitta Gunnarsson

Om jag får önska, då vill jag ha,
en liten båttur, med dig ut på havet.
Om jag får önska, då vill jag va´
ensam där med dig, när solen tar sitt kvällsbad.

Där kan vi sitta och se ut över glittrande vatten.
Sitta helt stilla och vänta på natten.
Plaska med tårna, så härligt jag ryser.
Solen den värmer, ingen risk att jag fryser.
Ingen risk att jag fryser.

Om jag får önska, då vill jag gå,
tätt vid din sida, längs hela vår strand.
Om jag får önska, då vill jag nå
och känna hur det känns vid horisontens rand.

Om jag får önska, vill jag dröja kvar,
i rofylld känsla som havet mig ger.
Om jag får önska, så är det länge kvar,
innan sommaren försvinner, in i höstens kvarter.

—

8. Hjärtat visar vägen
text och musik Birgitta Gunnarsson

Ibland känns det svårt att veta vad jag vill göra.
Hjulen snurrar allt för fort. Jag vill dra i nödbromsen.
Alla ljuden runt omkring mig, vill jag inte höra.
Jag vill sätta mig i stillhet, lyssna till min inre röst.

Dagar kommer, dagar går
och det är dags att välja
vad som är viktigt och känns rätt.
Ställer frågan till mig själv;
Vad är det jag vill?

Jag vill vara i naturen, gå omkring och titta,
hur det spirar runt omkring mig, nu när våren väller in.
Jag vill andas skogens dofter, och försöka hitta,
mina tankar som jag bär på, långt där inne i mitt sinn.

Dagar kommer, dagar går
och det är dags att välja
vad som är viktigt och känns rätt.
Ställer frågan till mig själv;
Vad är det jag vill?

Inuti mig finns de rätta svaren.
Om jag ger mig tid att lyssna, blir det lättare med valen.
När det är dags att välja, visar hjärtat vägen.
Jag följer min inre röst som talar till mig.

Dagar kommer, dagar går
och det är dags att välja
vad som är viktigt och känns rätt.
Ställer frågan till mig själv;
Vad är det jag vill?

—

9. Pärlorna
text Inger Forsberg, musik Birgitta Gunnarsson

Varje dag är en pärla som glänser,
en skimrande möjlighet,
en chans att få pröva de gränser,
som är din personlighet.

Den gåvan, den är blott din egen,
du ensam kan utveckla den.
Den får dig att utöka stegen
och hjälper dig pröva igen.

Ja, pärlorna träs på ditt livsband
och lyser i var sin nyans.
Ingen har likadant halsband
- aldrig någonsin liknande fanns!

Ibland kan din dag te sig dyster.
Du ser bara mörker och natt.
Pärlan har tappat sin lyster
och är bara gråblek och matt.

Men då skall du veta att tiden
den har en förunderlig makt
- förvandlar det gråa till siden,
det dystra får småningom prakt!

Ja, pärlorna träs på ditt livsband
och lyser i var sin nyans.
Ingen har likadant halsband
- aldrig någonsin liknande fanns!

—

10. Med dig
text och musik Birgitta Gunnarsson

Med dig vill jag vandra genom livet.
Med dig vill jag dela allt jag har.
Med dig kan jag känna att jag lever.
Med dig till okänt land jag far.

Livet är för kort, jag kan ej tveka.
Jag gör de saker som jag känner för.
Struntar i att följa alla andra,
gör inte bara det som sig bör.

Jag går min egen väg, en väg jag väljer,
bryr mig inte om vad andra tror.
Det är bara jag som klart kan känna,
viljan som inne i mig bor.

Med dig är livet lätt att leva.
Med dig kan jag vara den jag är.
Med dig kan jag vara som en vildros
och du har mig ändå riktigt kär.

Livet är för kort, jag kan ej tveka.
Jag gör de saker som jag känner för.
Struntar i att följa alla andra,
gör inte bara det som sig bör.

Jag går min egen väg, en väg jag väljer,
bryr mig inte om vad andra tror.
Det är bara jag som klart kan känna,
viljan som inne i mig bor.

Ja det är bara jag som klart kan känna,
viljan som inne i mig bor.

—

11. Klockan är slagen
text och musik Birgitta Gunnarsson

Du tror att det går bra min vän
att komma hit och be igen,
på dina bara knän
men det är för sent.
Så många chanser har du fått
men mina känslor ej förstått.
Då går jag nu,
jag som var din fru.

Nu vill jag bara vara med mig själv,
finna det jag saknat så.
Min egen tid och mitt eget mål,
söka efter det jag vill nå.

Du kom och gick när det passa’ dig,
tänkte inte på att fråga mig.
Jag bara fanns bredvid
som en skuggprofil.
Det tog en tid, se’n såg jag klart,
allting blev plötsligt uppenbart;
för dig fanns du och ditt
och ingenting av mitt.

Nu vill jag bara vara med mig själv,
finna det jag saknat så.
Min egen tid och mitt eget mål,
söka efter det jag vill nå.

Luft under vingarna, jag vill va´ fri.
Klockan är slagen, våran tid förbi.
Du får ta nya steg,
på en annan väg.
Det blir väl inte nåt´ problem för dig.
Du har ju ändå inte var’t med mig.
Då går jag nu,
jag som var din fru.

Nu vill jag bara vara med mig själv,
finna det jag saknat så.
Min egen tid och mitt eget mål,
söka efter det jag vill nå.

—

12. Vårvandring
text Inger Forsberg, musik Birgitta Gunnarsson

Trastarna prasslar i skuggiga snår.
Vinden leker i grenarna.
Stigen han följer mig vart jag än går,
smyger sig tyst mellan stenarna.
Ekarna tiger och skogsbacken stiger
så sakta runt bergknallens krön.
I diket syns svalört och vitsippeknoppar
och blåsippeflicka så skön.

Bäckarna blänker, i leran syns spår.
Det porlar runt skogsuddens näs.
Det doftar av jord och av vatten och vår,
det doftar av mossa och gräs.
Fingrarna fryser och solblänket lyser
i vågor och ögon och hår.
Vid stranden hörs måsarna jaga i skyn,
vågorna kommer och går.

Vid stenbryggan fläktar det mjukt ifrån väst,
tången gungar mot klipporna.
I sprickorna trivs några musslor som bäst,
vassen bugar med vipporna.
Strandgossar sträcker på nacken och räcker
snart över bryggstenens kant.
Mot bodväggen värmer jag händer och får
vårkänslor – är det bekant?

Gullvivor blommar i hagen i lä,
kråkan har brått till sitt hus.
Det doftar av tång och av solbelyst trä,
skörbjuggsört spirar mot ljus.
Från svalörtsgul tuva i tångbergets driva
det lyser av sol och av vår.
På hagtornsknopp spricker försiktigt en söm,
vresrosen väcks ur sin dröm.

Strandskatans röst låter vårglad och gäll
över stenstrandens grunda vik.
Hermelinpojken kikar fram under en häll.
Jag stannar och känner mig rik,
rik utav allt som får jorden att ge
samma slösande ljuvhet var vår,
samma givmilda flödande skönhet att se,
samma glödande kärlek vart år!

—

13. I spegeln
text och musik Birgitta Gunnarson

Jag ser dig lilla männ’skobarn.
Du är insnärjd i vanans garn.
Slit dig loss det är dags att bli fri.
Släpp ut din energi, ut i blåtonsperspektiv.

Du kan vara som havet,
du kan flöda fritt.
Du har bara ett liv
men det livet det är ditt.

Jag ser dig gå trevande fram.
Kom vila i min öppna famn.
Låt alla trötta tankar lämna ditt liv.
Lätta ankaret och driv, ut i blåtonsperspektiv.

Du kan vara som havet,
du kan flöda fritt.
Du har bara ett liv
men det livet det är ditt.

Idag har du chansen min vän.
Idag har den kommit igen.
Kasta dig ut, gör allt det du vill.
Livet går ej i repris en gång till, kasta dig ut i blåtonsperspektiv.

Du kan vara som havet,
du kan flöda fritt.
Du har bara ett liv
men det livet det är ditt.

—

14. Tankarna vandrar
text Inger Forsberg, musik Birgitta Gunnarsson

Går över ängen, rakt ifrån sängen.
Luften berusar, jag andas in dis.
Ormspottet klänger
på stråna som hänger
tunga av daggen på stockar och ris.

Tankarna vandrar – hur framtiden ter sig,
att allt blir som väntat är visst ingen lag.
Dumt att bekymra sig, bättre att glädja sig,
säkert är dock: Det blir åter en dag!

Skyarna gläntar på täcket och väntar,
att vågen skall krusas i glittrande blått.
Daggvåta buskar sömnigt sig ruskar.
Åter en morgon i ljuset vi fått.

Tankarna vandrar – hur framtiden ter sig,
att allt blir som väntat är visst ingen lag.
Dumt att bekymra sig, bättre att glädja sig,
säkert är dock: Det blir åter en dag.

Grånande vågor gungar i kvällen,
glittret har falnat, glansen har flytt.
Guldglansen flyktar också ur tanken,
gråten i halsen värker på nytt.

Tankarna vandrar – hur framtiden ter sig,
att allt blir som väntat är visst ingen lag.
Dumt att bekymra sig, bättre att glädja sig,
säkert är dock: Det blir åter en dag.

—

15. Upp- och nerväder
text Inger Forsberg, musik Birgitta Gunnarsson

Sol’n går ner i banken blå.
”Sydlig vind det kan vi få.”
Så sa dom gamla förr och då
var sommar’n varm och vintern vit.
Och hö’t blev torrt och bonden nöjd.
Och allt var bara frid och fröjd
- bara frid och fröjd?

Ja, afton röd gav morgon “söd”
och allting gamla regler löd.
Man spanade mot himlen opp
och vädret följde årets lopp.
Fast TV-gubbar fanns ej då,
som kunde veckans väder spå
- veckans väder spå.

Och nu är allting upp och ner.
Ja, ingen ordning är ju mer
på sol och regn och vind och snö,
på frost och värme, kyla, tö.
Men sol’n går ner i banken blå
och det blir sydlig vind ändå
– sydlig vind ändå!

—

16. Då springer jag
text och musik Birgitta Gunnarsson

Sitter på min kulle
tittar ut på blanka vatten,
känner kaprifolens doft,
den sprids i sommarnatten.
Stilla, sitter jag i ljungen,
tittar bort mot rönnbärsdungen.
Rönnbären de mognar nog snart.
Tänker på dig – livet är underbart!

Då springer jag över ängen,
rakt över blomstersängen
där du nyss har gått mot ditt hus.
Lycklig att du är nära,
den tanken ger värme, kära.
Jag springer i ett lyckorus!

Jag minns första gången
då jag mötte dina ögon.
Första vårdagen i mars,
då möttes du och jag.
Promenad i vårlig skog,
där stod sipporna och log.
Detta minns jag alldeles klart.
Tänker på dig – livet är underbart!

Då springer jag över ängen,
rakt över blomstersängen,
där du nyss har gått mot ditt hus.
Lycklig att du är nära,
den tanken ger värme, kära.
Jag springer i ett lyckorus!

—

17. Som havet, oändligt
text och musik Birgitta Gunnarsson

Har du mött det största som livet dig kan ge?
Det jag tänker på min vän, är kärleken.
Den kräver inget av dig, den finns för dig ändå.
Ingenting kan vara finare än den.

Som havet, oändligt, finns den här hos mig,
som solen, som vinden, famnar hela mig.
Den svalkar och värmer för mig dit den vill.
Det känns skönt att finnas till.

Kärlek är magi, som värmer inuti.
En så’n känsla kan du inte springa från.
Den sprids i hela kroppen, slår rot i hela dig.
Ingenting kan vara skönare än den.

Som havet, oändligt, finns den här hos mig,
som solen, som vinden, famnar hela mig.
Den svalkar och värmer för mig dit den vill.
Det känns skönt att finnas till.